lördag 14 september 2013

Livet (läs: livat) med vinthund

Igår kom hon hem, "våran" Belle, och nu känns allt som vanligt igen. Det är förunderligt hur snabbt man vänjer sig vid livet med hund och hur stort tomrum hon lämnar efter sig när hon inte är här...! Samt hur snabbt jag hade glömt hur busig hon är, det lilla livet *skrattar*.

Matte Michelle hade med sig kompisen Suvi och alla fem italienarna i bilen när de kom vid lunchtid igår. Eftersom vädret inte var det bästa och gräset vått, hölls vi inomhus - och jag förundrades storligen över att varken Imma eller Philemon verkade störas av att deras revir plötsligt invaderades av FEM Belle:ar som klättrade, studsade och lekte precis över-allt. Märkligt att de tog det så lugnt... mycket lugnare än när husisarna (gammelmattes katter) släpps in på den här sidan av huset, faktiskt. Då brukar Imma gömma sig, och Philemon sitter någonstans högt upp och grälar på husisarna... nu var de lugna och höll sig framme för att se vad som försiggick, som om de inte hade något emot denna hord hyperaktiva jyckar.

Michelle slängde åt mig en påse torkade grisknorrar och föreslog att jag skulle ge en var till hundarna:

Påsen var lite svår att öppna... (bilden tagen av Suvi)

... men alla hjälpte ivrigt till (bilden tagen av Suvi)

Lite senare åkte vi allihopa (utom gammelmatte, och katterna förstås) in till Mariestad, där Michelle och Suvi hjälpte mig att tömma min stackars krockade bil där den står bakom Opel-verkstaden i väntan på försäkringsbolaget. Det tog en stund, och allt fick vi inte med oss för somligt satt alltför ohjälpligt fastklämt i den förvridna och ihopknycklade karossen. Michelle fick också se hur hundburen såg ut:

Undra på att jag fick en sådan jättebula i bakhuvudet! (bilden tagen av Suvi)

Och inredningen i buren (hundbädd, pläd m.m.) lät vi i stort sett vara, eftersom buren var full av glas-splitter. Man kan aldrig vara säker på att man får bort allt glas... och jag vill inte ta några risker med Belle.

Innan vi åkte hem igen, gjorde vi några inköp på Granngården, som har en riktigt stor sortering av foder och tillbehör för just hund, och så visade jag hur fint ordnat Mariestads brukshundsklubb har det. Det är hos dem jag funderar på att gå en kurs i lydnad med Belle (hon kan redan, men det kan inte jag!) och senare ev. också en agilitykurs.

Undrar hur Michelle kände det att ta farväl av Belle för den här gången? Hon älskar henne ju minst lika mycket som jag och har haft henne sedan valpdagar! Jag är mycket tack-sam att hon låter oss ha Lillvoffsan här, och jag hoppas att hon känner sig trygg med att hennes sötnos är i goda händer...

Nå, hur som helst tog Belle det fullständigt naturligt att stanna här, och i natt sov hon som vanligt i min säng, under mitt täcke. Och idag har jag äntligen kunnat glädja mig åt våra promenader igen... det har känts mycket bra, även om hon skrämde livet ur mig på eftermiddagen när vi hade besök av en god vän och Belle och Philemon passade på att rymma. Att Belle är rymningsbenägen visste jag, och Philemon tar också gärna chansen om han får den... men att de skulle dra iväg samtidigt hade jag svårt att hantera. Jag menar, hur jagar man ifatt en vinthund och en Cornish Rex? Bägge är ju byggda för att springa ohyggligt fort - och jag är en ganska rund, otränad medelålders kvinna utan det rätta flåset för snabba ryck. Inte hjälpte det att ropa och locka på dem heller... så jag fick börja med att jaga rätt på Philemon, som i alla fall höll sig i trädgården, och få in honom i huset, innan jag hämtade Belles koppel och gav mig iväg efter henne. Det sista jag hade sett av henne var att hon la iväg söderut längs vägen, så jag gick ditåt... men rätt som det var ropade vår gäst att Belle var tillbaka i trädgården, så hon hade väl gjort en lov och återvänt genom skogen. Rackar'ns jycke! Nå, nu fick jag in även henne och kunde pusta ut...

Rymlingen äntligen inomhus igen

Resten av dagens promenader har gjorts i koppel för säkerhets skull. Och den där sista nattprommisen innan sängdags blev aldrig av... Belle vägrade istadigt att lämna sin go'a plats i gammelmattes bädd, Jag antar att hon redan hade uträttat sina hundliga behov i Philemons sandlåda, för där såg jag henne tidigare ikväll! *skrattar*

1 kommentar:

  1. Jam inte är det konstigt att du har en jättebula i nacken när man ser var den hoplnycklade hundburen är nånstans !

    SvaraRadera